Så för en vecka sedan var det (äntligen) dags för årets GBG-varv.
Vi åkte tidigt för att hinna ner i tid till Hjärtats start (13.33), lite för tidigt skulle det visa sig då det gick otroligt smidigt att ta sig från och till Åbytravbana (inte som sist vi parkerade där..). Efter lite nummerlappshämtning och en spaning på mässan så hängde vi lite inne på mässområdet (kallt ute ju!) medan vi väntade på att det skulle bli dags för Hjärtat att göra sig i ordning.
13.15 stod han i startfållan och väntade på start. Han sprang i väg snabbt när starten gick och vid 5km hade han ett högre genomsnittstempo än planerat, samma vid 10km och vid 15km. Jag väntade ivrigt vid mål för att hinna hejja lite innan det var dags för mig att gå till starten. Hjärtat gick i mål på finfina 1.22.44, en förbättring med 11minuter sedan förra året. Helt sjukt bra. Och så säger han att han inte var så jättetrött efteråt..
Jag sprang till start med en glad känsla i kroppen. Massa folk överallt och löparlusten svämmade nästan över. Men när starten gick och vi började springa försvann den mer och mer. Jag kände redan under första kilometern att det här kommer bli jobbigt. Riktigt jobbigt.
Jag kämpade mig springandes till 7km sedan fick jag varva snabb gång med långsam jogg. Kroppen strejkade, ont i vaderna, sega ben, kissnödig, ont i magen av sportdrycken. Krigade mig fram längs Hisingen. Vid 12 km kostade jag på mig en kisspaus på totalt 6min (jäkla kö) och efter det kändes det lite bättre. Men över Göta Älvsbron vid ~14km sa kroppen ifrån. Vid 15km bestämde jag mig för att nu vill jag inte mer. Inga energitabletter fanns kvar och jag var bara trött och seg (nu hade jag ändå varit ute i ca 2h). Efter att jag rundat Poseidon så stannade jag vid Medical-tältet och sa att jag ville bryta. Jag blev ompysslad med vatten och några filtar medan jag väntade på taxin till målet i ca 40min. Kallt. Lite smålessen. Mitt första DNF.
Väl tillbaka vid startområdet hittade jag Hjärtat och vännerna som hade börjat undra vart jag tagit vägen. M som fick en startplats i GBG-varvet av oss i julklapp, startade 30min efter min hade redan gått i mål och gjort ett riktigt bra lopp på strax över 2h 
Duktig!
Snabbt och smidigt var vi ute vid Åbytravbana igen och då började jakten på ett Burger King. En stor hambugare och en massa tillbehör senare var jag nästan människa igen. Men det tog ytterligare en dag för den jäkla sportdrycken att gå ur systemet, jag måste komma ihåg att jag bara mår dåligt av sockervatten!
Hjärtat var riktigt orolig att jag skulle vara på dåligt humör efter att det gått så dåligt men det var jag inte.Besvikelsen la sig rätt fort och nu siktar jag vidare mot Stockholm Halvmarathon den 15 september. Jag ska springa både lite lättare i kroppen och med snabbare steg, under 2h ska jag!
